Gotland – förvirrande men fantastiskt

Jag läste häromveckan den goda nyheten att rekordmånga flyttade till Gotland förra året. Välkomna hit alla 2851 och grattis till ert val, Gotland är en fantastisk plats att bo på! Men hur bra den än må vara kan den som är obekant med ön lätt känna sig lite vilsen i början, på fler än ett sätt. Tro mig, jag vet.

1996 var jag en av årets rookies på ön. Jag var 19 år och hade aldrig tidigare stått på gotländsk mark. Planen var att studera ett år på högskolan för att sedan åka hem igen. Hemma på den tiden var en liten östgötsk industriort omgiven av skog och leriga småsjöar, och vars enda sevärdhet är ett litet slott inklämt mellan korvkiosken på torget och massiva industribyggnader. Det jag inte hade räknat med var att bli så handlöst förälskad i Gotland. Från allra första stund på ön kände jag en stark samhörighet, rofylldhet och glädje. Allt det annorlunda – raukarna, höststormarna, ruinerna, lugnet, havet, Medeltidsveckan, pulsen, klintarna, kulturen, stränderna, ringmuren och alla obegripliga ord på svårförstådd dialekt – var omvälvande och stundtals smått förvirrande. Under tiden jag försökte ta in alla nya intryck och upplevelser begick jag en rad klassiska nybörjarmisstag. Uttalade Roma ”Råma”. Körde mot enkelriktat i innerstaden. Frågade vad man gör på Gotland på vintern, egentligen.

Efter att mitt planerade år på ön var till ända bestämde jag mig för att stanna ett år till. Sen några till, sen för alltid. Min kärlek till Gotland visade sig vara en som består. Jag började jobba, träffade en gute, fick en egen gotländsk familj. Och under åren som gått har min förvirring lagt sig i takt med att jag lärt mig seder och bruk. Jag vet nu vad ”nättras, ”ijåns” och ”lummen” betyder. Vad Bysen, B-kusin och starur är. Jag tar med mig matsäck om jag ska åka hela sträckan Visby-Fårösund och har accepterat det faktum att en fastlandsresa alltid riskerar att bli inställd för att båten blåser inne eller flyget försvinner i dimma. Jag har till och med lagt mig till med lite gotländsk betoning och diftong. Men trots allt jag lärt mig finns det sådant jag aldrig kommer att förstå mig på. Jag tycker fortfarande att gotlandsdricke är odrickbart, att pärkreglerna är omöjliga och att Smaklösa med pärlor som ”Rune ifrån Rone” är ett musikaliskt otyg (och ja, det ska vara så, jag vet, men ändå).

Så, till alla er nyinflyttade som känner er lite vilsekomna: ta det lugnt. Börja med att lära er uttala några ortsnamn, kolla vägskyltarna noga och inse att Gotland sjuder av liv året runt. Då har ni kommit en bra bit på er gotländska resa, resten av vägen hittar ni med tiden.

 

DELA