När det hettar till i förvirringen

Jag har det senaste dryga halvåret tappat lite av min humor men nu verkar den vara på gång att stabilisera sig igen.

   Jag tror mig veta orsaken. Jag är på väg att lämna medelåldern för att gå in i övergångsåldern. Det må så vara att det låter hiskeligt gammalt men det är med det som med mycket annat, på gott och ont.

   Vissa märker knappt av några symtom medans andra lider oerhört. Det pratas inte så mycket om övergångsålder oss kvinnor emellan.

   Nästan som om det skulle va lite skämmigt och det definitiva tecknet på att man är gammal.

Jag har börjat få de klassiska vallningarna. Det känns som om blodet i ådrorna rusar upp på kokpunkten och om jag inte kyler ner mig inom en snar framtid så kommer jag koka över.

   När jag ligger i tv-soffan (har alltid haft svårt att sitta i soffor för jag ramlar omkull hela tiden. Överväger allvarligt att sätta pinnstolar framför tv’n så jag nån gång kan få se färdigt en film).

Plötsligt så känns det som om nån lägger över mig en sån där elektrisk värmefilt. Nästa gång kanske jag står på allmän plats och pratar med nån bekant då jag sneglar upp för att kolla om vi händelsevis råkat hamna under en infravärmare.

Sitter i bilen och trycker på alla möjliga knappar för att stänga av det jag tror är rumpvärmaren. Vrider ner temperaturen så pass för att minuten efter nästan behöva skrapa bort frost på insidan av rutan.

    Vaknar mitt i natten av att det bränner i skinnet så jag rusar ut på balkongen halvnaken fast det är -7 och hoppas resten av världen sover. Det var några exempel på det fysiska.

Sen har vi det psykiska.

Jag har väl alltid varit lite

förvirrad i allmänhet men nu

är det värre än vanligt.

Går in i affären och handlar samt betalar. Stoppar ner plånboken och går ut. Utanför entrén stannar jag för det känns som jag glömt nåt..? Ja just det! Varorna! Går tillbaka in och packar min påse och ler ursäktande mot kassörskan som ser väldigt frågande ut.

   Häromdagen körde jag mot enkelriktat när jag skulle ut från en parkering. Kör där ofta och vet att det är enkelriktat. Har ingen dålig ursäkt eller förklaring på varför.

    Glömmer namn på folk jag känt till i över trettio år.

Så om ni ser en medelålders kärring som springer omkring och kastar av sig kläder på allmänna platser samtidigt som hon verkar ha tourettes syndrom då hon ropar ut namn och ord hit o dit. Då vet ni orsaken.

Hon kastar av sig medelåldern och ropar på övergångsåldern!

/ Helena Dellevik

DELA