Kroppskonst

Jag har varit på konstmuseer i huvudstaden och tänker på hur stor konsten är. Att den är som evigheten, den tar aldrig slut. Hela tiden går det att fånga ett nytt uttryck, en annat sätt att gestalta, uppfinna en helt ny konstform.
Det är som musiken. Fast det bara finns ett begränsat antal toner som ett människoöra kan uppfatta, tar melodierna aldrig slut. Det tillkommer hela tiden nya. Samtidigt består de gamla och på så sätt växer konsten och musiken hela tiden. I omfång och i innehåll.
Likaså böckerna, berättelserna, pjäserna, filmerna, danserna. Kombinationerna av estetiska uttryck.
Som när Folkoperan i föreställningen Satyagraha blandar nycirkus med opera. På Moderna Muséet visas en stor retrospektiv av Marina Abramovic´ performances. Hon använder sin egen kropp och sitt psyke för att utforska och tänja på konstens och kroppens gränser, och det är både outhärdligt att se och djupt fascinerande.
Millesgården visar en annan kvinnlig konstnär, Gerda Wegener, som var gift med Einar Wegener, mannen som blev den första transpersonen att genomgå könskorrigerande operationer. Historien gestaltas i filmen ”The danish girl”.

På ytan har Marina Abramovic´ och Gerda Wegener inte mycket mer gemensamt än att de är (var i Gerdas fall) kvinnliga konstnärer. Men jag söker och finner ändå likheter i deras blick för, och användning av kroppen, framför allt den kvinnliga.

Gerda sökte skönheten, gracen och elegansen hos kvinnor i sin egen bekantskapskrets. Efter hand började hon avbilda Einar i kvinnokläder, något han kände sig helt bekväm med.
Så småningom började Einar presentera sig som Lily Elbe och till slut tog han beslutet att genomgå könskorrigerande operationer, självklart med vetskapen att det var oprövat och därmed riskfyllt. Kanske var det Gerdas konstnärliga blick och experimenterande som lockade fram Lily ur Einars kropp, som så att säga skapade henne?

Utställningen på Millesgården är värd ett besök. Det är något med hur Gerda Wegener fångar kvinnornas kroppar; hållningen, blicken och inramningen. Skönhet och dekadens men också en kamp mellan könen. Finns en man med på bilden så försvinner harmonin, spänningen ökar.
Det är lättillgängliga, vackra bilder men där finns också ambivalens och mysterium som gör att konstverken inte bara glider förbi. De vill något mer än bara bli betraktade helt kort. De vill berätta.

Berätta vill även Marina Abramovic´, men hon skyr till skillnad från Wegener det estetiska. För henne är konst ett sätt att testa och utvidga gränser, det är stenhård mental och kroppslig disciplin, det är att försöka nå bortom det begripliga.
Utställningen på Moderna Muséet visar ett stort antal filmade och gestaltade performance som Marina utfört under flera årtionden. Hon använder alltid sin egen kropp. Utsätter den för psykisk och fysisk påfrestning, ibland omänskligt hård.
Hon skär sig med kniv, hon låter utställningsbesökarna bestämma över vad som ska ske med henne. Hon är naken, sårbar, rasande.
Hon fastar inför publik. Hon sitter sju timmar i sträck på en stol och ser rätt in i människors ögon. Hon avslutar sitt livs kärlekshistoria genom att han och hon vandrar kinesiska muren runt från varsitt håll. De möts till slut, bara för att bryta upp sin relation.

Marina Abramovic´är ett levande konstverk. Hon har vigt hela sitt liv åt sitt konstnärskap. För det krävs en total disciplin och enorma uppoffringar. För henne är konsten liv och död och har alltid varit det. Läs hennes självbiografi ”Walk through walls”. Dels är den skitbra. Dels förstår en hennes performance-verk bättre.

Abramovic´använder sin egen kropp för att utforska konsten. Lily Elbe utsatte sin kropp för operationer för att kunna bli den hon var ämnad att vara. Det är två, nej tre (Gerda också) mycket modiga människor jag fick möta, där i huvudstaden.

/ Ylva Liljeholm, Styrelseledamot, Kulturföreningen Roxy

 

……

Roxys Kulturtips

Club Acoustic på Joda Bar 20 april kl. 20.00
Live: Zai Baba & the Sun trio, Dekadensen, Daneila Dahl och David Rydell

……

Låtskrivarverkstad för unga
på Almedalsbiblioteket 22 april kl. 13.00
Musik & Poesifestivalen för unga, 8-12 år!
Kom och få hjälp att skriva en egen låt.

 

DELA