Nästa generation hånskrattare

Det var en kväll vid middagsbordet. En helt oskyldig fråga och ett något obetänksamt svar fick medelålders jag att känna mig som hundra år och några till.

”Mamma, kan du berätta något från när du var liten?” Jag plockade fram första bästa från 80-talet ur minnesbanken. ”Er moster och jag hade sovrummen intill varandra när vi var små. När jag hörde att hon pratade i telefon i ena änden av sitt rum smög jag in och vrålhöjde ljudet på stereon i den andra. Så hon tvingades avbryta samtalet för att kunna gå dit och vrida ner.” Jag log spjuveraktigt, men mungiporna dalade snabbt när min blick mötte deras stirrande, oförstående. ”Ja, alltså, på den tiden hade alla telefoner som satt fast i väggen. Med en sladd som alltid snurrade ihop sig. Man pratade man i en lur och…” Jag tystnade, de hade redan tappat intresset. Innan jag ens insett att de nog inte visste vad en stereo var heller…

Senare, när barnen somnat, tänkte jag på hur jag själv 30 år tidigare fnissat åt historier om när TV:n kom, det blev högertrafik, Tore Skogman var het och alla hade V-jeans. Funderade på allt som varit sedan dess och att det tydligen snart är dags för mig att lämna över stafettpinnen till nästa generation hånskrattare.

När tiden är inne kommer jag med skräckblandad förtjusning att fortsätta berätta för dem om mitt glada 80-tal. Om att jag också hade en stereo, där jag brukade lyssna på sönderhackade LP-skivor och spela in musik från Tracks på trassliga kassettband. Hur omöjligt det var att stoppa inspelningen av eurodiscolåtar och powerballader innan Kaj Kindvall lade sig i. Att det stod en tjock-TV i vårt vardagsrum. Med två kanaler. Utan fjärrkontroll. Men med en dyrbar videoapparat kopplad till sig (det var det minsann inte alla som hade, många andra fick hyra en moviebox) där vi tittade på korniga VHS-filmer, som självklart skulle spolas tillbaka när de var slut. Att det ibland visades tecknat på den där TV:n. Sist i ”Lilla sportspegeln” kom ”Tom och Jerry” och på lördagar var det ”Hacke Hackspett” på ”Gomorron Sverige”. Jag ska berätta om mina brevvänner, som jag skrev till för hand på puttinuttigt brevpapper med matchande kuvert. Om besvikelsen efter att äntligen ha framkallat en fotorulle och bilderna blev suddiga, eller helt svarta. Hur mitt hår luktade bränt av krustången och var uppsatt i tofs med stora, neonfärgade snoddar. Att det i min garderob hängde over-size tröjor med Musse Pigg tryck och en vit kavaj med axelvaddar. Att vi ibland gick in till grannen och spelade deras häftiga TV-spel. En liten rektangel på vardera sida av skärmen, som man kunde flytta upp och ned. Och så en rund prick i mitten som for fram och tillbaka, som man skulle försöka träffa med den lilla rektangeln. Tennis. Så coolt.

Sen kom pojkbandens storhetstid, då jag sportade magtröjor, såg på Bevvan, spelade Game Boy, bytte från skrivmaskin till dator… Min minnesbank är överfull och jag är redo för överlämning. Så barn, säg bara till och lyssna då noga – ni kommer tro att jag driver med er…!

DELA