Stormarknaden – den västerländska valmöjlighetens högborg

Det är söndag förmiddag och jag har ett kvalfyllt halvdagsprojekt framför mig. Med ett järngrepp runt den svårmanövrerade kundvagnens bakteriehärd till handtag och scannern i högsta hugg stapplar jag genom grindarna till den västerländska valmöjlighetens högborg – även kallad stormarknaden.

 

Det råder ett kontrollerat kaos därinne. Folk river och sliter för att få tag i en prästost för halva priset och det är trängsel framför lösviktsvågen. En äldre dam råkar få en liten knuff i röran och blänger bara surt till svar på en ursäkt. Själv kryssar jag mig systematiskt fram genom mataffärens närmast oändliga gångar. Försöker vara en medveten konsument. En som värnar om min egen hälsa, om miljön, djuren och de lokala producenterna. Så långt plånboken tillåter det, i vart fall. Tänker att det moderna konsumtionssamhällets alla valalternativ är bra på många sätt, men balanserar på gränsen till att bli en stressfylld börda snarare än ett privilegium. Inte minst för den som, liksom jag, är dålig på att välja. Eller rättare sagt, jag är noggrann – men inte snabb. Vardagens alla små och stora val – hur ska jag klä mig på jobbet idag, vart ska vi åka på sommarsemestern, vilka tapeter ska vi ha i hallen, hur ska jag placera mina pensionspengar, vad ska vi äta till middag ikväll – kostar mig därför massor av tid och energi. Val, val, val. Någonstans på vägen mot ökad välfärd har det hela gått till en smula överdrift, och ingenstans är det så tydligt som just på stormarknaden.

 

Jag passerar rader efter rader av tusentals varor, varumärken och varianter från golv till tak. Våndas, väljer och vrakar. Är det bäst att köpa ekologiska äpplen från Argentina eller icke-ekologiska från Sverige? Vill jag ha röda, gula eller orangea tomater med eller utan kvist, pärltomater, körsbärstomater, cocktailtomater, plommontomater eller miniplommontomater? Ägg från frigående höns inomhus eller utomhus, med gulare gula, stora frukostägg, vita eller bruna? Ska jag köpa filmjölk med 0,5% eller 3% fetthalt, en med acidophilus som är bra för magen, naturell eller smaksatt med jordgubbe, vanilj, hjortron, honung? Vitt bröd, grovt bröd, brunt som ser nyttigt ut men inte är det eller med extra fiber som inte syns? Ekologisk eller kravmärkt ketchup, en med mindre salt och socker, smaksatt med svartpeppar eller sötad med steviolglykosider? Och vilken av de närmare hundratalet olika chipssorterna ska jag köpa med hem till fredagsmyset?

 

Äntligen klar! Jag huttrar av kylan från frysdiskarna, är kladdig om händerna från en läckande syltflaska och huvudet susar av alla val det presterat. Vagnen är fylld till bredden och lite till. Hjulen gnisslar oroväckande av tyngden och protesterar vilt genom att totalt vägra samarbeta, de bara SKA någon annanstans än mot kassan. Tog jag nu rätt chips? Suck. Nåväl. Om några veckor står jag där framför grindarna igen, och hela proceduren med storhandling börjar om. Inte konstigt att man känner sig lite stressad ibland.