Det är på golvet det händer

Det talas mycket om att Sverige polariseras, slits isär, delas och går sönder. Det är svenskar mot invandrare, stad mot landsbygd, arbetare mot direktörer, folket mot eliten. Det är signaler att ta på allvar men det är inte ”skärpta straff”,

”skattesänkningar/höjningar” eller ”ordning och reda i migrationspolitiken” som kommer att lösa de problem som finns. Utan kloka strukturer och resursfördelning (politikers och högre tjänstemäns ansvar) och praktisk användning av all den kunskap som faktiskt finns på golvet vare sig det är polisen, skolan, kulturen eller socialen vi pratar om.

Vägen dit kräver två saker, minst. 1) att de som har makten lyssnar på dem som är satta att utföra saker 2) att de som har makten tar till sig av det de får höra. De som har makten kan inte vet allt, lära sig allt eller vara överallt. Därför måste de ha tillit till professionen.

Jag hade förmånen att delta i den nya mötesplatsen Folk & Kultur i Eskilstuna, arrangerad av landets länskulturinstutitioner.. Dit begav sig regionala kulturarbetare, företrädare för det fria kulturlivet och lite löst folk, typ vanliga eskilstunabor. Mina dagar fylldes av parallella seminarier (alldeles för många parallella faktiskt. Gick man på ett missade man tio andra) och att stå i gotlandsmontern och kränga gotlandskultur till nyfikna. Några av de seminarier jag besökte speglade så tydligt det jag skrev i inledningen. Två världar som talar olika språk och, tyvärr, har alldeles för lite med varandra att göra.

På ett seminarium om framtiden sas det många roliga, smarta saker. T ex att tåget redan gått för oss som tänker hbtq, jämställdhet och mångfald. I framtiden, som ju redan är här, är arenan global och mångfalden tredimensionell och den som tänker utanför boxen är också passe’ för den utgår ju från att en box existerar. Spännande tankar men långt ifrån mitt eget här och nu.
Jag jämför med seminariet om dokumentärfilmsprojektet ”Det goda landet” som visas just nu på SVT. Temat är integration, syftet är att vi (infödingar) ska få syn på oss själva. Ett avsnitt heter ”Polisen Ulf” och skildrar just polisen Ulf som är Göteborgs ende integrationspolis. Det Ulf säger i programmet om hur vi ska skapa trygghet och sätta dit buset borde vara på var på alla politikers läppar. Det handlar om närvaro, tidiga insatser, kunskap, erfarenhet, klokhet, mod och resurser för fotfolk. Strukturer, vackra ord, handlingsplaner är ack så viktiga men till syvende och sist handlar det om att ”koka gröt” på ett inkluderande sätt. Annars faller de vackra nedskrivna målen platt.

Jag fick mer ut av att lyssna på entusiasterna bakom ”Höstrullen”, en filmfestival för personer med intellektuella funktionshinder än seminariet om ”Bildning och kultur”. De förstnämnda förmedlade både kloka råd, praktiska tips och stor kärlek till sitt jobb och människorna de arbetar för. De sistnämnda ville mest prata.

Det offentliga kultursverige skulle inte vara mycket att ha utan doers på golvet, det var bara det jag ville säga. Inte polismyndigheten heller. Eller skolan, vården och omsorgen.

PS. Moderaternas partiledare som ju också heter Ulf fick en svettig stund under Folk & Kultur. Han hade nämligen aldrig hört talas om kultursamverkansmodellen, som fördelar statliga kulturpengar till regionerna. En modell som skapades av Lena Adelsohn-Liljeroth, hans egen partikamrat. Tips till Ulf är att vara lite bättre förberedd nästa gång. Kulturfolk är som elefanter. Vi glömmer aldrig…

Roxys kulturtips:
Säsongspremiär för Jazzklubben
Joel Lyssarides & Josef Karnebäck
15/2 kl. 20.00 på Munkkällaren
Pris: 200 kr
Roxymedlem: 150 kr
Studentmedlem: 100 kr

Ljus i mörkret
16/2 Hesselby Café Dalhem
Med Annika Fehling, Christer Jonasson, Robert Wahlström & Toril Snyen
Pris 120:-
Roxymedlem 100 kr