Nej är det nya Ja!

 Detta inlägg finns i sin helhet på Hudlös och skitstark (Blogg) hemsida https://jringbom.com/

Nej är det nya Ja!

Yes man! Säg ja till livet! Carpe Diem. Prova att säg Ja istället…

Ja vi kämpar med viljan att vara glada, peppade, vara till lags, jobba mycket, jobba mer, säg Ja oftare än nej och så vidare. Jag tänker bara, prova att säga Nej, Nej, Nej. Nej typ till allt. Nej är det nya Ja.

Jag har lärt mig, att man ska klara sig själv, att man ska ansvar för sitt eget liv, jag är helt med på den tanken. Sen har jag lärt mig att jag är stark, många runt mig är starka, vi orkar bära det andra inte mäktar med, eller bara kommit på att de inte behöver bära när vi finns där… Jag har tyvärr inte lärt mig att det faktum att vara stark är inte så bra alltid. Att vara stark är inget att sträva efter. Att vara stark kan vara det som fäller dig helt. Jag har inte heller lärt mig att ett Nej är lika värdefullt och ofta mer värdefullt än ett Ja.

Jag säger ja till det mesta, eller gjorde. Jag orkar när inte andra gör det, jag kan jobba fler timmar än andra, jag kan jobba snabbare än andra. Det kan ju ses som gott självförtroende. Men det som saknades inom mig var att just värdera mig själv som någon som självklart inte ska bära någon annan, det faller ju platt i bilden av att vi skulle ju ta hand om oss själva? Varför gör jag då det? Varför säger jag ja när det i slutändan gör mig slut, deppig, sjuk… Oftast för att jag tänker att det känns ju dumt att någon skulle bli slut, deppig, sjuk… bättre att jag blir det. Det är inte ett tecken på gott självförtroende.

Så jag började säga Nej, numera säger jag Nej till allt. Till en början. Eftersom jag har problem med min impulsiva själ så behöver jag regler och ramar, en förälder som bestämmer. Så jag säger nej rutinmässigt, sen säger jag kanske ja efter en stund, när jag lyckats tänka efter. Det är nog det bästa spartipset jag har för mig själv just nu. Jag är så stolt varje gång jag säger nej. Jag tänker, där satt den!! En sak till som jag inte lägger till i mitt liv är en sak jag slipper analysera, slipper vara överambitiös över, en sak jag inte behöver leta efter i det stökiga huvudet. En sak mindre som tär på mig.

Samhället ger oss dubbla budskap, vi ska säga ja, vi ska jobba hårt och mycket, göra karriär. Sen ska vi yoga, göra avslappningsövningar, ta vara på oss, lära oss säga nej ibland. Jag förstår inte, varför inte lära oss ta hand om oss själva från början och slippa ta vara på oss i efterhand när det kan vara för sent.

Det är så trist att vara en Nej-sägare tycker dom. Men det är också alldeles, alldeles dötrist att ligga kvar i sängen och inte kunna stiga upp mer för att du var en Ja-sägare.

Kanske är det för att jag inte längre anser mig ha något att bevisa för någon annan, kanske är det för att jag på riktigt inte önskar mig någon extravagant karriär, inte längre är i behov av andras bekräftelse som gör att jag nu kan säga Nej, med stolthet. Jag vet inte. Jag vet bara att Nej är det nya Ja. För en med Adhd så går orden fram snabbare än tanken ibland och ruset det ger när det händer något är magiskt, men ack så förgörande. Det är ingen lätt match. Men med ett Nej i taget så har jag lyckats hitta dagar där jag nästan är utan stress, det mina kära läsare är helt nytt för mig och jag känner mig både roligare, starkare, smartare och väldigt mycket coolare. Det är nästan som att jag respekterar mig själv, ett Nej i taget.

Josefin Ringbom 11 april 2018.

 Detta inlägg finns i sin helhet på Hudlös och skitstark (Blogg) hemsida https://jringbom.com/