Om kultur och normalisering av högerextremism

På SVTplay finns ett Dokument Utifrån-program som handlar om Alt-rightrörelsen, alltså den högerextrema rörelse som startade i USA och som sprider sig över världen och samlar människor med böjelse mot nationalism, rasism, nazism och fascism. En ung svensk kille, Patrik Hermansson infiltrerade en brittisk högerextrem organisation under ett år. Bland annat var han med under händelserna i Charlottesville där en nazist körde in sin bil i en folkmassa, dödade en person och skadade över 30. Det är ett ruggigt program. Bara att höra några av de värsta typerna prata om det kommande raskriget och att man nog får räkna med en ”250 miljoner civila muslimska offer” känns helt overkligt. Två saker tar jag ändå med mig in i mitt vardagsliv, två saker jag vill dela med mig av.

Den första är att för Alt-right-rörelsen kommer kultur högt, högt upp på agendan. Kulturen står över politiken. Av de svenska riksdagspartierna är det bara Sverigedemokraterna som har en genomtänkt och genomarbetad kultursyn. De har fattat vikten av kultur, de inser kulturens sprängkraft.  Dock har de inte fattat att kulturen måste vara fri utan vill styra den på olika sätt. Jag tycker att det är så klantigt av de andra partierna att inte höja statusen på frågor som har med kultur att göra. Varför då? Vem bryr sig om Operan, nördiga poeter och konstiga performencekonstnärer? Jo, därför att kulturen är så mycket mer än det som en relativt liten grupp, oftast kvinnor, konsumerar. Kultur är den bas vårt samhälle vilar på och inkluderar allt från pressfrihet (och pressetiskt ansvar), klädkoder, Prideparader och nördiga musikfestivaler till känslan av att våga säga vad man vill utan att riskera att straffas. Frihet – det är vad ett demokratiskt kulturbaserat samhälle ytterst strävar mot. Individens frihet, folkets frihet och konstens frihet. Idag tar vi vår frihet för given och bryr oss inte om att den kringsskärs i små, små steg. Det kan vara hot som får journalisten att tystna, hat som gör att en inte vågar sig ifrån när nazisten heilar. Att avstå från ett Facebook-inlägg av rädsla för att få en trollsvans efter sig. Den där självcensuren som man knappt märker att man drabbats av. 

En rumänsk tiggare som mördas av barn vars fäder hängde i nazistkretsar på 90-talet.

Det andra jag tar med mig är något Patrik Hermansson sa i en intervju: ”När jag var undercover så kunde jag inte ifrågasätta deras hatiska idéer. Sakta men säkert började hat bli normalt för mig. Det är det viktigaste jag har lärt mig. Om vi tillåter de här idéerna att spridas så kommer de att bli normala för majoritetssamhället”.

Det är så svårt att förstå att nazisterna får härja på våra gator, trots att de ständigt stör ordningen med våld och olagliga slagord. Inte för att jag vill ha åsiktsförbud, sånt är läskigt. Men organisationsförbud för föreningar som har som mål att störta demokratin och mörda alla som de anser vara folkförrädare eller utlänningar borde vara rimligt. Mer än rimligt. Det är snarare orimligt att inte förbjuda dem.

I ett högerextremt samhälle skulle människor med utländsk börd inte få finnas här, deras musik skulle inte få spelas, deras språk skulle aldrig höras på våra gator, religioner annan än kristendom skulle spottas på, blandäktenskap skulle upplösas, konst som ”stör” skulle förbjudas, judar skulle fråntas allt de ägde och skickas till Israel. Eller mördas. Kvinnan skulle förlora rätten över sin kropp och ha som främsta uppgift att föda vita, rasrena barn. Tror ni mig inte? Se Dokument utifrån. Eller läs om tiden före andra världskriget i Tyskland. Och fundera lite över hur det kan komma sig att barn tar sig rätten att mörda en person, bara för att den är en fattig rom.

Ylva Liljeholm, ledamot i Roxys styrelse

Roxys kulturtips

Daniel & Emma Reid
Ung folkmusik med kittlande närvaro
Workshop kl 14.00 + konsert kl. 19.00
8 september Laurins konstnärsgård
Atlingbo Isums 203

Kulturarvsdagen
8-9/9 över hela ön