I vem tjänst, och varför?

Att  vara beroende av offentligheten, alltså skattemedel, för att kunna arrangera kultur-evenemang i glesbygd är inget konstigt eller skämmigt. Urbaniseringen, som dränerarlandsbygden på arbetstillfällen och därmed på de flesta unga, är en naturlig följd av den marknadsekonomi vi lever i. Det är bara i undantagsfall politiken förmår lindra detta ekonomiska systems biverkningar genom olika former av transfereringar. Nu har vi på Gotland, som tur är, öns storslagna natur och historiska arv att locka besökare med. De kommer från när och fjärran, och fyller näringsidkarnas börsar under ett antal hektiska sommarveckor varje år. 

Utan denna tillgång hade läget varit ännu värre. Tänk er en Västerbottnisk inlandskommun, med milsvid granskog som det mest spännande att locka turister med, en åldrande och sjukvårds-krävande befolkning, och oändliga  antal mil landsväg att underhålla och rulla kollektivtrafik på. 

Så vi ligger ändå rätt hyfsat till. får man nog konstatera. Och det pågår ett slags lågintensivt gerillakrig för att neddragningarna av den offentliga servicen ska bli så skonsamma som möjligt. Detta motstånd har dessutom varit ganska framgångsrikt. Aktiva och dedikerade människor finns faktiskt, även om det inte döljer sig en dylik bakom varje enebuske. Men utan statliga och kommunala pengar hade det inte gått. Då hade vi  fått nöja oss med utbudet under de nyss nämnda sommarveckorna.

Mitt uppdrag är att i samarbete med någon lokal intressent arrangera konserter på öns landsort. Hittills har jag bara lyckats arrangera regelbundna live-musikkvällar i Burgsvik, men meningen är att hitta fler samarbetspartners på andra ställen. Det krävs  bara mer pengar. Sedan i januari i år leder jag en arbetsgrupp inom KF Roxy , och det innebär att jag, förutom pengar till arrangemang, får hjälp med administration och diverse annat tråkigt, men det ställer även större krav på min verksamhet.

De pengar jag får från KF Roxy kommer ju ursprungligen från statens kulturråd, och Region Gotland, och de har ju en kulturpolitisk agenda att ta hänsyn till, vilket bl.a. betyder att jag ska sträva efter en så könsneutral bokning som möjligt, att jag måste använda mig av lokaler som är anpassade efter de rullstolsburna osv. Myndigheten prioriterar också vissa verksamheter. Att vända sig till barn och ungdom ger t.ex. plus i kanten, liksom, att som jag gör, verka i glesbygd. De här olika kulturpolitiska värderingarna är inga problem för mig att förstå, även om målet med lika många kvinnliga som manliga artister har varit svårt att nå upp till. Det som framkallar allt större grubblerier är att det i direktiven även talas om att verka på ett sätt som gynnar musik av hög kvalité, och artister som inte annars hörs så ofta från våra scener. 

Många uppskattar att det åter spelas livemusik året runt på Storsudret, och jag får ofta förslag från intresserade Burgsviksbor på band de tycker jag ska boka. För det mesta är det lokala coverband man vill höra, och förmodligen är det inte den sortens musik myndigheterna tycker jag ska släppa fram. På frågan efter vilka principer jag bokar, har jag inget bra svar. Jag brukar svara lite undvikande att det i de flesta fall, av olika skäl, inte blir riktigt som jag vill ändå, och att jag oftast litar på min egen smak.

Men garanterar min smak verkligen god kvalité, och på vilket sätt skulle den vara mer värd än någon annans? Är jag rentav en del av den kulturelit som många tycker tvingar på vanligt folk sina vänsterliberala värderingar, och som därför borde hängas upp i närmsta lyktstolpe? Är jag ingenting annat än maktens lydiga lilla springpojke?

Kan inte somna om. Stiger upp ur sängen. Tröstar mig med en öl och en sillsmörgås.

Göran Ekstrand – Countryside (Roxys verksamhetsgrupp på Sudret)

Roxys kulturtips

Säsongspremiär för Jazzklubben
27 september på Munkkällaren, Visby
Möt cellisten/basisten Svante Henryson och GotlandsMusikens jazzgrupp.

Ö-minnen & Vi är här
Två föreställningar om minnen presenteras på Länsteaterns scen under hösten. Här är ett tillfälle att se båda på en gång.
Pris för denna helafton med två föreställningar:
Ord: 250 kr, Länsteaterns Vänner 200 & Studerande: 100 kr.