Hur jämlik är vardagen för den som står utanför normen?

Nu när Gotland Pride är i full fart är det många som frågar sig varför man firar Pride? Nja först och främst firar inte alla under Pride. Pride föddes ur en revolt emot våld och förtryck. Googla Stonewall. På vissa ställen i världen är Pride en kamp för självklara mänskliga rättigheter, och att gå i en parad kan vara lika med dödshot och misshandel. Men i Sverige har vi helt klart anledning att fira våra framgångar. Men det finns också en anledning till eftertanke. För oavsett nyvunna rättigheter kan man fråga sig hur jämlik vardagen är för den som står utanför normen?
Har du t.ex. någonsin blivit diskriminerad? Jag har det. Flera gånger i mitt liv och det är pågrund av att jag är HBTQ-person. Jag har blivit det i mitt möte med vården här på Gotland, men jag vågade aldrig anmäla. Jag precis som alla gotlänningar, är för beroende av att få rätt vård i min hemort för att riskera repressalier.
Har du någonsin behövt utbilda din arbetsplats i frågor som rör din sexualitet? Jag har det och det är för att jag är HBTQ-person. Jag precis som många andra HBTQ-personer, fick lära mig tidigt att man inte får bli arg på diskriminering. Diskriminering är ”bara” okunskap. Min överlevnadsstrategi blev att istället sprida kunskap.
Har du någonsin bott i ett land där nästan 20% av befolkningen röstar på ett parti som inte tycker att du skall få gifta dig eller uppfostra ett barn? Resten av befolkningen röstar på partier som tycker att du skall få starta familj. Men i realiteten måste du först ta dig igenom långa kötider och särskilda prövningar. Om du då istället vänder dig utomlands måste du istället betala stora summor och sedan adoptera ditt eget barn under en långvarig process som är långt ifrån juridiskt rättssäker. Jag bor i ett sådant land just nu.
Har du någonsin haft färsk statistisk och forskning på dig själv som visar på att sådana som du lider av större psykisk ohälsa än genomsnittet pågrund av särbehandling och minoritetstress? Samma forskning visar även på att sådana som du i följd av detta oftare tar självmord. Sådan forskning har jag på mig själv. Och hur mycket jag än berättar om den forskningen, sätter det inte någon vidare fart på normen ändå. För den forskningen rör ju inte dem. Normen är på många sätt väldigt osolidarisk.
Om Gotland skall vara en inkluderande plats att bo på även för HBTQ-personer är det också hela Gotlands ansvar att vi jobbar med dem här frågorna. Varje skola borde ha en uppdaterad likabehandlingsplan (det finns lag på det) och varenda arbetsplats borde fråga sig om deras personal har tillräcklig kompetens för att bemöta HBTQ-personer på ett inkluderande sätt. Ändå vilar hela samordningen av Gotland Pride idag på ett fåtal personers obetalda arbete. För sorgligt nog så är det ju så. Att de som lägger mest arbete på att göra livet lättare för andra. Är oftast de som vet alldeles för väl, hur det känns när livet inte alltid är så lätt.
Annika Wassén, Samordningen Gotland Pride


Roxys kulturtips

Hand i hand
16/11 kl 19.00 på Gotlands folkhögskola, Hemse
17/11 16-18.30 på St Hansskolan
En färgsprakande teaterföreställning om
hur våra olika världar möts över gränserna
Fri entré

BarbieNils & pistolproblemet
Teater från fyra år
18/11 kl 14.00 i Kustateljen, Fårösund
Fri entré

Öppen scen på Fenix ungkulturhus
20/11 kl. 18.00
Förverkliga dina drömmar att stå på scen!
Eller kom och heja på dem som står där!

Jazzklubben presenterar
Anders Hagberg med Melody Melange
22 november kl.20.00 på Munkkällaren
Pris: 200 kr
Roxymedlem: 150 kr
Studentmedlem: 100 kr