Om hus som får mig att jobba och hus som får mig att inte vilja jobba

Den 30 januari 1965 invigdes Medborgarhuset i Örebro. Byggnaden är ritad av bröderna Ahlsén och kom till i en tid präglad av framtidsoptimism och samhällsomvandling. Medborgarhusens syfte var att samla människor. De var platser för möten, bildning, kultur och nöjen och utgjorde en slags demokratiska nav, vare sig de låg i en stad eller på landsbygden. Det är lätt att bli nostalgisk när en tänker på det. Var finns de mötesplatserna idag? 

När Regionförbundet I Örbro län bildades 2006 fick vi som skulle jobba där rösta på två möjliga kontorsplaceringar. Antingen Medborgarhuset mitt i stan, eller Netcity – en själlös tråkbyggnad i närheten av Campus. Jag tänkte att om man får välja mellan godis och hundlort så väljer man godis, och jag hade redan mentalt flyttat in i det fantastiska, vackra, speciella Medborgarhuset, när jag nåddes av beskedet – det blir Netcity.

Japp. Det var sant. De som bestämde – röstningen var nog mest av rådgivande karaktär – föredrog kontorshotell i utkanten av stan framför en modernistisk pärla i centrum.

Att få universitetet till granne gick före atmosfär, historia och närhet till medborgaren.

Vi flyttade in och jag fick en egen liten kontorsskrubb i en lång korridor. Halvtio varje förmiddag tittade jag ut i matsalen, satte mig med en kulturkollega och så suckade vi lätt och sa till varandra att det ”är ju bara ett jobb”.

För arbetet påverkas av omgivningen. Netcity var inte bra för min kreativitet och arbetslust. Kontorshotell passar säkert en del verksamheter. Men inte sånt som har med kultur och kreativitet att göra.

Vi flyttade till Gotland strax därefter tack och lov. Jag fick börja om. Sen dess har jag kulturbyråkratat i lite olika lokaler. Alla med sin charm. Ett gårdshus på Mellangatan, före detta konstskolan på Broväg, Kustateljen i Fårösund, Björkanderska i hamnen. Alla byggnader med historia och känsla. Hus som ger lust och inspiration , som påminner en kulturbyråkrat om själva verksamheten en är satt att stödja och främja. Kustateljen är kanske ingen vacker byggnad. Men den har generösa ytor och är så flexibel och oöm att fantasin kan omvandla den till nästan vad som helst. Och det är inspirerande i sig.

Byggnader som säger något. Vad vi behöver dem och vad bra de är för att arbetslusten! Sprickorna i väggen som påminner om det som varit. Skönheten i det slitna. Lyxen i att kunna öppna ett fönster och släppa in frisk luft. Färger som flagnar. Stentrappor vars steg är så slitna att kanterna har rundats. Arkitekturen som vittnar om omsorg och visioner. Som ville något mer än att husera anonyma kontorsråttor.

Förra helgen vad det medlemsparty på Gotlands Kulturrum – gamla Kulturskolan som inom en hyfsat snar framtid kommer att omvandlas till ett kluster av kulturföretagare och kulturorganisationer. Jag kan inte tänka mig en bättre och vackrare lokal för just den typen av verksamhet. Det är så klokt och framsynt av Region Gotland att upplåta huset till just den här föreningen. Här kommer kultur att produceras, idéer att flöda och innovationer att födas. Här kommer det också att finnas en scen öppen för allmänheten,  med konserter och andra typer av arrangemang. Kulturrum har chansen att fylla en del av de behov som medborgarhusen gjorde i folkhemssverige samtidigt som den kreativa näringsgrenen stimuleras. 

För övrigt har mina ex-kollegor från Örebro flyttat ut från Netcity. Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt…

Roxys kulturtips

Jazzklubben presenterar
Melody Melange med Anders Hagberg
22 november kl. 20.00 på Munkkällaren

Duo disparat
24 november kl. 19.00 i Bryggarsalen, Visby
Ett spännande folkmusikmöte mellan Anders Norudde, känd från Hedningarna, och hälsingespelmannen Johanna Karlsson

Living Room med Annika Fehling & Mikael Rickfors & Saga Björling
25 november 19.00 på Clarion Hotel