Vilken slags musik gillar du?

Det har hänt att jag fått för mig att söka statliga kulturbidrag till musikverksamheter jag varit involverad i. Jag engagerade mig som mycket ung i en förening som hjälpte musiker att hitta och organisera replokaler, en gång sökte jag pengar till ett litet ickekommersiellt skivbolag, och flera gånger har jag sökt verksamhetsbidrag till föreningar som arrangerat diverse sorters livemusik. 

De flesta ansökningarna har dock handlat om bidrag till rockband jag har startat. Åtskilliga veckor har jag stirrat ner i formulären och grubblat över hur jag skulle skriva för att få den aktuella myndigheten att inse att just mitt projekt var värt ett bidrag. Under fyrtio år har jag med viss regelbundenhet

sökt statliga bidrag. En gång bifölls min ansökan. När pengarna väl betalades ut hade jag dessvärre hunnit få sparken från bandet i vars namn jag ansökt. Surt sa räven.

För att beviljas verksamhetsbidrag inom musikområdet ska man uppfylla ett flertal kriterier. Dessa kriterier bestäms av den rådande kulturpolitiken, och följer tidens gång. Inte för att de genomgår jättestora förändringar från det ena året till det andra, men i alla fall. De flesta förändringar en ny regering inför är dessutom så vagt formulerade att det inte blir så mycket annorlunda i praktiken. För

några tiotal år sedan ville man t.ex. försöka ändra den katastrofala snedfördelningen mellan kvinnor och män bland de yrkesverksamma musikerna i vårt land. Alla som på något sätt behövde statliga bidrag till sin musikaliska verksamhet skulle kunna visa upp, eller åtminstone bevisligen sträva efter,

ett minst 60/40 förhållande mellan könen i sin verksamhet. Genderperspektivet har genomsyrat all statsstödd kulturverksamhet sedan dess, men blev det någon verkstad? Knappast, det är fortfarande lika ojämlikt på våra scener. Missförstå mig nu inte, målet är av högsta prioritet, men gamla strukturer 

är svåra att slå sönder enbart med hjälp av byråkratiskt formulerade bidragskriterier.  Motståndaren har starkt beväpnade fästningar och hans stridsmoral är på topp. En sådan reaktionär bastion är kravet 

på att den musik man spelar ska vara nyskapande och av hög kvalité. 

Det är i vid punkten, – Beskriv kortfattat på vilket sätt din musik är nyskapande – ,  på ansöknings-blanketten agnarna skiljs från vetet. Här gäller det att locka fram all den fantasi och kreativitet man eventuellt besitter. Jag tror att det är här mina talanger inte riktigt räcker till. Det skiter sig med andra 

ord. Hej då självförtroende, och tack för kaffet!

-Nyskapande och av hög kvalité……? Det skaver rejält i hjärnkontoret. Tomögd sitter jag och glor ner på blanketthelvetet medan ilskans hetta färgar kinderna röda. Nyskapande? I förhållande till vadå? Av hög 

kvalité? För vem? 

Borde man inte i stället premiera sådan musikverksamhet som visat sig fungera i sitt sociala sammanhang, som uppmuntrar människor till eget musicerande, som skapar möjligheter till möten och samtal. Prioritera marknadsekonomiskt missgynnade delar av landet. Skapa musikaliska plattformar där medborgarna kan

utveckla sin förmåga att berätta sin historia. Det finns många författarskolor, men få låtskrivarskolor. Det borde finnas en statligt finansierad inspelningsstudio i varje kommun. Varför har inte varje tätort en krog med livemusik en kväll i veckan. Förmodligen kan den musik som gynnas i sådana fall inte betecknas som 

nyskapande för en musikteoretiker, men däremot garanterat för musikerna som för första gången spelat sina låtar offentligt.

Göran Ekstrand, musiker och Roxymedlem

Roxys kulturtips

Jazzklubben presenterar
Karin Hammar och Fab 4
Torsdag 6 december på Munken
Pris: 200 kr. Roxymedlem 150 kr Studentmedlem 100 kr

Goodbye Girls
Svängig bluegrass på nytt sätt
9 december 19-22 på Joda Bar & Kök
Pris: 150 kr Roxymedlem 100 kr